Rovarkungens O

rovarkungens o ( ulf dageby ) [ E ] [ G#m ] [ C#m ] [ A ] [ E ] [ G#m ] [ C#m ] rovarkungen sa till mig vid sangen sent en natt : [ C#m ] [ G#m ] [ C#m ] [ G#m ] [ B ] "du ligger ju dar ensam! sok din egen skatt" [ A ] [ E ] [ C#m ] [ B ] [ A ] "men jag ar ju s liten och varlden ar s stor!" [ E ] [ G#m ] [ C#m ] [ A ] D sa rovarkungen : [ C#m ] [ B ] [ A ] "den ar storre an du tror . . . " "vad menar du med det?" sa jag under min tunga filt "kan jag resa mig ur sangen och gora vad jag vill?" D drog rovarkungen sitt lnga skarpa svard "stig upp din lilla myra! och visa vad du ar vard!" och svardet sken och blixtrade av silver och av guld rovarkungen skrattade : "dig skall jag sl omkull! du dumma lilla slav , du snusar p din Badd du ar s snall och blogd och skrackslagen och radd" "nu ska jag lara dig ngonting som du har nytta av folj med mig p en resa p rovarkungens hav! dar styr jag alla vindar och krossar alla skepp som vgar styra motsols eller provar ngra knep!" "men snalle rovarkung" sa jag och tankte p min mor "jag kan val inte resa utan ngra skor . . . ?" D hogg han sonder sangen i ett enda valdigt slag! "min resa , den ar skoningslos! utan milda drag . . . " ur spillrorna av sangen smog jag skamset fram har gavs ju inte ngon pardon och ingen tryggad hamn rovarkungen vrlade och skrattade och skrek : "nu seglar vi p vgor av styrka och av svek!" och hemska var de scener , som jag sen fick se vr bt gled genom blod och eld och over val och ve och mina ogon var forsvarslosa , s ljusa och s bl rovarkungen hnlog : "se och smaka p . . . !" vi hade kommit till en o s svart och s kladd av sot dar hade aldrig ngot trad ngonsin slagit rot jag sg en skara manniskor , s bleka och s gr rovarkungen hnlog : "har kommer mina fr . . . !" och alla hade flaggor av murken terylene dom hurrade och viftade , men bara mnen sken jag var nog lite radd p rovarkungens strand han viskade ur mungipan : "jag har dom i min hand . . . " och sedan fick jag se rovarkungens o dar ingen kunde leva och alla ville do "och fglarna . . . ?" sa jag tyst han borjade att le "dar rovarkungen lever kan ingen flyga mer!" dar hade man ett slags fabrik , som ville allas val man tillverkade penningar ur manniskornas sjal den slet man ut ur kroppen med med hyrda bodlars hjalp rovarkungen gaspade : "do , eller salj . . . " och dar satt alla gamla p ett ensligt litet skar eller sattes ut i havet p sin allra sista fard och dar sg man mnga unga p hopploshetens strand dom samlade p snackor , som foll ur deras hand och over hela on blixtrade hans svard skracken , den var delad , ingen mera vard jag sa till rovarkungen : "har ar s morkt och kallt . . . " han stampade i marken : "min eld ar mer an allt!" han sa : "jag samlar guld! och inget ont i det min vilja ar mitt svard! och det kan alla se . . . jag ger arbete t alla och om jag skulle do D borjar havet svalla och on gr upp i rok!" han dansade och skrattade och lekte med sitt svard "nu hugger jag dig mitt itu! du dumma snalla varld! vad ska ni gora utan mig och styrkan i min arm!? utan mig s vore ni en potta full av sand . . . " D smog jag bort frn stranden i mnens silversken jag smog frn rovarkungen och vinden tjot och ven jag hittade en bt och lade ut frn land sakta drev jag ut frn rovarkungens strand jag kande mig s frusen , s liten och s radd jag langtade till ljuset , till varmen i min Badd p havets svarta yta , under mnens sken fanns ingen annan manniska s lngt jag kunde se jag var den sista manniskan p detta tomma hav dar rovarvinden ven over mnga sjomans grav men nar jag var som ensammast och allt var dod och grt hordes plasket av en ra . . . ! sg jag skymten av en annan bt . . . !